Sms-marknadsföring från politiska partier, något vi kommer att få leva med i framtiden?

Den 9 september gick Sverige till val och valde en ny riksdag, vid skrivande stund är resultatet sådant att vi ännu inte vet riktigt hur det ska tolkas. Vad vi däremot kan diskutera är skillnaderna i förutsättningarna för marknadsföring av budskap beroende på vem som är avsändaren.

Enligt en artikel i DN den 9 september 2018 skickade Socialdemokraterna på valdagen ut ett sms till 700 000 personer i vad man kallade för ”mobiliseringsområden”, dvs. platser i Sverige där partiet av hävd har haft ett stort stöd, med en påminnelse om att det var val samma dag och en uppmaning att rösta på Socialdemokraterna. Det fanns vissa mottagare som blev upprörda över att de fick sms:et då man inte förväntade sig att få partipolitisk reklam via den kanalen. Vi ska komma ihåg att sms:et skickades ut till personer som inte var medlemmar i partiet och att de flesta inte hade angett att de ville få information från Socialdemokraterna.

Låt oss först reda ut hur detta var möjligt.

Socialdemokraterna har uppgivit att de har köpt adresserna via en adressleverantör, Bisnode. Då det pågick en valrörelse kunde partiet hävda att man ville ta del av adressuppgifterna i som ett led i att utnyttja partiets rätt att sprida information med stöd av yttrandefrihetsgrundlagen. Då yttrandefrihetsgrundlagen är en av de lagar som Sverige hävdar har företräde före dataskyddsförordningen kunde Bisnode ta fram och föra över uppgifterna till Socialdemokraterna.

Steg två blir att se om det krävs ett samtycke från mottagaren att motta ett SMS från Socialdemokraterna i enlighet med 19 § marknadsföringslagen. För att det ska bli aktuellt måste meddelandet som Socialdemokraterna skickade anses vara marknadsföring. Marknadsföring definieras i 3 § marknadsföringslagen som ”reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter inbegripet en näringsidkares handlande, underlåtenhet eller någon annan åtgärd eller beteende i övrigt före, under eller efter försäljning eller leverans av produkter till konsumenter eller näringsidkare”. Då Socialdemokraternas verksamhet inte kan anses vara näringsverksamhet faller deras sms därmed utanför marknadsföringslagens tillämplighetsområde.

Vi kan därmed konstatera att Socialdemokraterna inte gjorde något som vara fel i rättslig mening. Vad vi däremot bör begrunda är om det på något annat sätt var felaktigt.

Då många personer anser att deras mobiltelefon och just funktionen sms är en del av deras absoluta privata sfär var det ett antal personer som blev upprörda. Vad Socialdemokraterna gjorde var att istället för att ringa upp och prata med dem, skickade ett oönskat sms. Då Socialdemokraterna nu har gjort det kan vi förvänta oss att de andra partierna kommer att göra detsamma vid nästa val. Något som i sig kan leda till att medborgarna kan komma att kräva strängare regler för användandet av sms.

Men frågan är om vi ens hinner så långt. I EU:s förslag till en ny förordning om integritet och kommunikation (e-Privacyförordningen eller ePR) ligger det ett förslag om att all politisk information ska inbegripas i definitionen av marknadsföring. Detta skulle därmed innebära att detta kan ha varit sista gången medborgare fick politisk information från ett parti till vilka de inte har givit sitt samtycke.

Vill du veta mer om hur e-PR och GDPR kommer att påverka marknadsföringen för både näringslivet och politiken i framtiden? Anmäl dig till PrivacyWorks utbildning i ämnet den 22 oktober.